Idag är vår sista dag här i Lofsdalen för den här gången, eftersom vi åker hem imorgon. Och man säger ju att man ska sluta när man är på topp och vad kan då vara mer lämpligt än att vandra upp på Hovärken 1 125 meter över havet. Härifrån toppen kan man se över till de norska fjällen och även se vårt svenska högfjäll Helags i bakgrunden. Dessa fjälltoppar var snöbelagda idag vilket de inte var när vi gick här för fem veckor sedan. Tyvärr fick jag ingen bra bild på grund av avståndet. Där och då bestämde jag mig för att en riktig kamera ska införskaffas, och det pronto. Iphone i alla ära men ibland räcker den liksom inte till och idag var tråkigt nog ibland. Det hade annars blivit ett fint foto. Det som blev ett fint foto var det här med den magiska färgsättningen som råder nu. Här ser man hur färgerna liksom flyter i varandra och bildar en mjuk matta i röda, gula och orangea toner. Såå vackert!
Självklart så hade vi packat kaffe och smörgås i ryggan och som smakade himmelskt när vi väl kom upp på toppen. Jag tyckte det var en tuff vandring idag och det kändes som en evighet innan vi var uppe. Jag vet inte om det berodde på att jag har några kilometer i benen efter den här veckans vandringar eller att jag är exceptionellt otränad. Jag vill tro att det var trötta muskler. Meen man ska utmana sig själv och man klarar av mycket mer än man tror så det var bara att pannbena, glo ner i marken och ta steg för steg framåt.
Jag kan inte påstå att jag i överkant längtar hem men jag känner mig ändå nöjd efter en fantastisk semestervecka. Och det här med att lägga en veckas semester på hösten har varit kanonbra och kommer nog bli en keeper. Jag känner mig så mycket mer utvilad efter den här veckan än vad jag gjorde efter fyra veckors ledighet i somras. Nu är jag redo att ta mig an hösten.
Allt gott!
Ulle