Så har även jag fått ett beigt plåster på armen. För mig har det hela tiden varit en självklarhet att vaccinera mig mot Covid-19 när min tur var kommen. Men igår kväll kunde jag ändå inte låta bli att börja fundera över om det är rätt att ta vaccinet. Jag vet att det låter knäppt men tankar dök upp som t ex; Tänk om det är som konspirationsteorierna menar att allt är bara påhitt och alla som tar sprutan kommer att dö inom två år. Tänk om jag kommer dö av blodpropp. Tänk om en ond organisation sprutar in något flytande mikrochip som kommer ta över min hjärna och börjar kontrollera den (hahaha…shit va besvikna de kommer att bli när de upptäcker att det inte finns någon hjärna att ta över nu i min utmattning och hjärntrötthet). Tänk om…
Men senare på kvällen så såg jag bilden på Facebook av min gamla vän och barndomskamrat som just nu ligger på IVA med slangar i både näsan och munnen och då försvann mina galna tankar och tvivel som i ett trollslag. Nu är min vän på bättringsvägen, tack och lov, men det finns ju inga garantier. Jag började även tänka på alla som arbetar inom vården och som i över ett års tid har vikt sina liv till att rädda, stötta och vårda alla patienter som har drabbats av Covid-19. Fasiken vilken bragd och vilket fantastiskt jobb alla gör!! Med den tanken och tacksamhetskänslan över att min vän mår bättre somnade jag med igår.
Nej, det finns inga tvivel om sprutans vara eller icke vara. Vi utsätter oss för så mycket annat ”skit” utan att blinka och ifrågasätta. Som t ex olika former av tillsatser, kemikalier och för kroppen andra främmande ämnen så varför ska vi tvivla här. Men det får bli ett annat blogginlägg känner jag. För mig, trots en liten stund av tvivel där igår kväll finns det inget annat val än att ta emot vaccinet. Jag får bara acceptera (detta svåra ord att eftersträva) hur landet ligger, lita på dem som förstår sig på och agera därefter.
Om jag nu ska försvara min tillfälliga sinnesförvirring så tror jag den dels beror på mitt kontrollbehov eller snarare brist av kontroll och att det här med Covid-19 är något nytt. Vi har aldrig i närtid varit med om något liknande och som allt annat som är nytt så kan det upplevas som både skrämmande och obehagligt. Och med det kommer ju också tvivlen och oron. Det är egentligen inget konstigt det kanske är det nya normala.
Och jag kan tala om att det var med min vän i tankarna jag klev över tröskeln till den stora arenan där vaccinationen skulle äga rum. Vakten som stod i entrén och delade ut munskydd önskade mig välkommen, log ett brett leende och sa ”Men här kommer det en glad kvinna, så härligt” Han skulle bara veta…
Ta hand om er och varandra!
Puss & Kram
Ulle