Om gårdagen var en ”skitdag” med ledsamhet och frustration är dagen idag så mycket bättre. Och det ska ni veta, är jag innerligt tacksam för! Jag vill med försiktighet viska till mig själv att det kanske har vänt nu. Trycket i huvudet har bytt skepnad mot att jag känner mig lite tung i huvudet, ungefär som man kan känna inför ett åskväder. Synen är också okej igen, även om jag ser lite sämre när jag blir trött men annars helt okej. Jag är fortfarande superskör och det kommer jag nog att få känna av ett tag till så jag får helt enkelt lära mig tackla det. Sen det bästa är att jag träffade en läkare i morse och till att börja med så var alla prover bra så egentligen är det inget fysiskt fel på mig, vilket känns super. Hon trodde helt enkelt att jag har varit och kanske är på väg mot en utmattning men att jag har lyckats bromsa innan jag slog i sluskväggen. Det hann alltså inte gå så långt som till en utmattning. Halleluja, om det skulle vara så…

Hon föreslog till min stora förtjusning att jag skulle börja jobba halvtid den här veckan för att se hur jag reagerar på det. Jag tycker det känns jättebra då jag behöver en vardag, prata med mina arbetskamrater igen och slippa grubbla över min kalla havregrynsgröt till hjärna. Sen skulle jag naturligtvis försöka ta det lite lugnt och låta hjärnan vila genom att se till att sova ordentligt och göra sådant som jag tycker om att göra. Sömnen får jag jobba på men annars så tycker jag att jag göder min hjärna med sådant den tycker om, färg och form, musik, rörelse, syre, skratt, kärlek, god mat och ett bubbelbad då och då.

Jag känner mig så glad i hjärteroten att jag äntligen mår lite bättre och ska strax ge mig ut och fånga dagens sista solstrålar på en promenad. Hörrni nu har vi lämnat i min värld trökmånaden januari och går in i februari. Dagarna är märkbara längre nu och visst känns det som att vi går mot ljusare tider. Jag räknar den här månaden som vinterns sista för när vi äntrar mars känns våren nära.

Puss och kram

Ulle