Jag känner ett malande tryck i huvudet som flyttar runt och ett tjutande ljud i vänster öra. Och sedan ett par dagar tillbaka tycker jag även jag ser grumligt och blir trött i ögonen när jag anstränger dem för mycket. Oron och ångesten sköljer över mig i mina funderingar om jag är på väg in i den berömda svarta skitiga väggen igen, för en tredje gång. Eller har jag kanske äntrat en annan berömdhet…klimakteriet? Eller så håller jag helt enkelt bara på att bli heltokig, en crazy lady? Vad är det som är fel med min hjärna? Frågan stressar mig otroligt mycket för jag mår ju jättebra för övrigt och känner mig pigg och alert. Det är bara huvudet som har kukat ur (ursäkta uttrycket) och vill inte alls hänga med nå längre.
Ja jag vet att jag är mer stresskänslig efter två tidigare utbrändhetsperioder, men det var ändå för så många år sedan. Jag vet att jag borde stresshantera mer, jobba med stressen men ärligt talat är jag så förbannat trött på ordet STRESS så jag kräks snart. Jag fixar inte att vila, sova mig i form. Det är inte riktigt där problemet sitter. Jag klarar inte av mer mindfulness, att sitta i stillhet och sakta stoppa ett russin i munnen och bara ”smaka” på det i en kvart. Förlåt alla mindfulnessvänner, inget illa menat. Mindfulness är så mycket mer men just nu funkar inte den formen av mindfulness för mig.
Så nu jag tänker så här…att de närmaste dagarna kommer jag att försöka njuta mig i form och bara göra sådant jag mår bra av och inte belasta hjärnan. Ni som följer mig på Insta vet att jag har hittat till ”fuldansens” förlovade land…kära nån vad jag mår bra av att shaka loss på vardagsrumsgolvet och släppa lös kroppen i 10 – 15 minuter. Konstigt nog klarar jag av musik på hög volym medan en hockeymatch på Tvn som mannen vill se är rena rama psykterrorn för hjärnan. Sen har jag hittat ett kort träningspass med olika övningar som jag kör varje dag…också jätteskönt för både kropp och knopp. Jag känner att jag måste få igång kroppen, få genomströmning av energi och mota bort allt negativt som stress och oro. Jag vill skratta, sjunga och älska. Sen måste jag väl krypa till korset och erkänna att jag även behöver meditera och vara i stillhet…men det måste vara i positiv anda, i glädje och inte försöka inveckla mig själv för mycket. Nu blir det bubbelbad, dammtorkning (otroligt bra för en stressad själ), yinyoga och ett besök till mitt inre hemliga rum. Funkar inte det här mot min uppfuckade hjärna så vet inte jag…
Puss & kram
Ulle