Tänk vilken bra dag det blev idag och tänk att jag har lyckats hålla stresstrollet på en armlängds avstånd. Man kanske nu i coronatider börjar lära sig att hålla avstånd till saker och ting och då inkluderat stressen. Nja, det vet jag inte om jag tror så mycket på. Det kan nog vara mer troligt att coronatider skapar ytterligare stress. en armlängds avstånd eller inte.
Ni som har läst gårdagens blogginlägg vet att det inte var någon bra Ulledag, stressmässigt, men efter att jag fick skriva av mig här på bloggen så kändes allt mycket lättare igen. Jag förstår att det här med stress berör många människor och att det är ett jätteviktigt ämne att ta upp och prata om. Jag har efter gårdagens inlägg fått flera kommentarer och meddelanden på Insta som tycker det är bra att jag skriver om stress och att det är många som kämpar dagligen mot ångest och oro och som kände igen känslan av att nedvärdera och förminska sig själv.
Men idag har jag faktiskt kunna behålla den braiga lugna känslan jag somnade med igår kväll och jag har aktivt försökt att inte gå igång på stresspåslagen utan sakta andats vidare. Jag har försökt fokuserat på andra tankar och känslor, mer lugna och positiva och det har idag fungerat bra. Jag skriver idag för nästa gång jag går en match mot stresstrollet så kan förutsättningarna se annorlunda ut, det vet man aldrig.
Det som också har varit till stor hjälp idag varit att jag har fått träffa mina kära kollegor igen efter en veckas semester och det kändes jättebra. Sen efter jobbet tog jag en power walk till mina föräldrar och umgicks med dem. Mamma gräddade sina underbara pannkakor och min yngste son Arvid kom också dit så vi åt middag tillsammans. Tänk vad man värdesätter en middag med nära och kära och för en stund få glömma bort vardagsbekymmer som stress, ångest och coronatester och bara få vara mumsa i sig de godaste pannkakorna en mamma kan grädda och visps blir man 10 år igen, bekymmersfri och lycklig. Den känslan tänker jag somna med ikväll.
Sov gott!
Ulle